Grundutförande
Den klassiska armhävningen görs med tåspetsarna i marken, raka ben i linje med en lika rak överkropp, och händerna placerade på golvet med ungefärlig axelbredd. Huvudet hålls lätt framåtböjt, men inte hängandes. Rörelsen görs sedan mellan ytterläget raka armar, ner till böjda armar där hakan knappt nuddar golvet, och upp igen. Vanligt fusk är att peka upp med röven i luften, vila längst ner genom att låta magen nudda golvet, samt att hävda gamla skador, bakfylla eller medfödd sjukdom. Mellan tummen och pekfingret är allt under tio stycken korrekt utförda ganska risigt. Över tjugo på raken är godkänt, och över femtio kan klassas som ”vältränad”. Alla övningar som utförs med den egna kroppsvikten är lättare ju mindre man är, så riktigt stora snubbar har en fin ursäkt till hands.

Lutning
Genom att placera fötterna högre upp än händerna, avlastas mindre kroppsvikt och övningen blir jobbigare. Dessutom förlorar de stora bröstmusklerna (pectoralis) möjlighet att hjälpa till, och allt mer belastning förs över till de mindre musklerna i axlarna. Övningen blir värre desto kraftigare lutning, tills man når den handstående armhävningen som är seriös överkurs och en riktig axelmördare.

Händer och armar
Händer brett isär går mer på bröstet och mindre på triceps. Händerna bredvid varandra får omvänd effekt. Ännu mer påfrestning på triceps blir det om armbågarna hålls in och böjs parallellt med kroppen istället för ut mot sidorna när övningen utförs. Handflatorna i golvet är den mest bekväma positionen. För en extra utmaning kan man vila på endast fingerspetsarna istället, eller om man är riktigt vågad, endast på tummen. Att sätta en knuten näve i golvet gör faktiskt armhävningarna tyngre att utföra. Dessutom känns de lite extra tuffa. Att man skulle få hårda nävar eller slagstyrka av det, är däremot bara något som fjortonåringar i karatedräkter vågar tro på.

Helkroppsvarianter
Armhävningen kan kompletteras med andra övningar för en mer komplett workout. En bra variant är att hålla i två hantlar, där varje hantel lyfts upp till kroppen i toppläget i en så kallad enarmsrodd. Ryggen får extra träning, och med runda viktskivor på hantlarna, blir det dessutom en balansövning. Armhävningen kan även byggas ut till en så kallad ”burpee”. Den börjar stående med ett upphopp, där man går direkt ner på händer och fötter när man landar, utför armhävningen och hoppar upp igen. En kampsportsfavorit som kräver lite flås.

Överkurs
Det finns några hardcorevarianter för freaks också. Den handstående versionen som beskrivs ovan, är en av dem. Att utföra den utan stöd av en vägg är ytterligare ett steg upp i svårighetsgrad. Att endast använda en arm är tungt, men blir betydligt lättare om man använder rätt teknik och får in armen under kroppen. ”Planche” är den jävligaste varianten som finns, och det är få som ens kan påbörja den utan att säcka ihop. Den utförs genom att bära hela kroppen på armarna, utan att stå upprätt på händerna. Alltså, kroppen hålls uträtad bakåt utan att nudda golvet, och armhävningen utförs på vanligt vis. Lycka till med den.

Sista jag såg dig pussade du Lennart Johanssons Pokal i direktsändning efter att ni vunnit SM-guld och skrek “Wernbloom har ollat den här så in i helvete!”
- Ja, hahaha, jag tänkte ju på det precis när jag stod där och kelade med den, att “här finns en bakterieflora man egentligen inte vill vara i närheten av”. Det kanske är därför jag är krasslig nu förresten.

Hur mycket har den där bucklan fått vara med om?
- En hel del. Mattias Bjärsmyr från IFK Göteborg berättade att bollen på toppen satt lite löst efter deras guldfest förra året, de var ju drängfulla i två veckor. Men Lars-Åke Lagrell (fotbollsförbundets ordförande) sa till mig på fotbollsgalan att jag inte skulle oroa mig, och att “går den sönder så köper vi en ny”. Sen kom den till vår fest och då var mina kollegor så berusade hela söndagen och måndagen så styrelsen gav mig ansvaret.

Eh, de gav dig…eller du tog den?
Haha, de gav mig den faktiskt. Jag dricker ju inte så mycket alkohol, har aldrig ens varit full. Men de andra i laget var ganska bra i farten. Viktor (Elm) tog hem bucklan första kvällen och skulle sova med den, men då fick jag tag på den igen. Sen var vi på nattklubb på måndagkvällen och då ville inte Lasse (Johansson) släppa den, så då blev den tvungen att dansa. Bland annat fick Tobbe (Carlsson) den i huvudet och slog upp ett stort jack. Sen … haha …så var det ju en lagkamrat till oss som skulle ha ut sin flickvän på en parkbänk i två minusgrader och ha sex tillsammans med bucklan. Men inga namn där, viss sekretess måste det ju finnas även när man är lagkapten.

Och sen…
- Så började ju givetvis Lasse och Viktor slåss om den på natten, och till sist bestämde de att Viktor skulle få ha den. Men han är smart Lasse, så han hängde på Viktor hem på efterfest och medan Viktor satt och spelade trummor i “Rock Band” så smet Lasse med bucklan. Sen mms:ade han bilder till Viktor hela natten när han och bucklan satt hemma i soffan. - Efter det har den ju fått hänga med mig också, åkt tåg och varit med i skolan och suttit med vid bordet när jag käkat middag hemma hos polarna. Det är rätt häftigt vilken effekt den har på människor faktiskt. Det är något magiskt. Alla vill liksom lyfta den, vara den där vinnaren i ett par sekunder. Det är väldigt, väldigt speciellt. Jag dricker ju som sagt inte, så för mig var det mer en skön vardagskänsla som präglade de där dagarna efter segern. När folk man aldrig träffat kommer fram och “tackar” en med tårar i ögonen, då känner man sig ganska ödmjuk.

Vem i Kalmar krökade hårdast?
- (Petter) Wastå är ju glad i det mesta, haha, och han och Lasse Johansson har ju bra rutin av att grogga. Till och med Nanne (Bergstrand) var rätt rund under fötterna på söndagskvällen. Men jag tycker att man ska få vara “jävligt” packad efter ett SM-guld! Varför ska man fördöma det? Som när alla skulle hacka på Bengt Andersson på galan förra året bara för att han var lite full och glad. Han hade ju för fan vunnit allsvenskan!

Hur många gratulationer trillade in?
- Massor! Till och med ett telegram från Milan faktiskt! De skickar ju säkert det till alla som vinner, men jag väljer att se det som att de bara gjorde det till oss. Respekt inför Champions League kan jag tänka mig, de vet att Kalmar är ett jobbigt jävla blåshål att komma till, så de börjar fjäska direkt.

Trodde du att du en dag skulle stå som kapten för Sveriges bästa lag?
- Helt ärligt: nej! Jag har ju spelat division 2 med det här laget, och att jag en dag skulle vara kapten för det lag som vann SM-guld… det känns ju som en saga. Visst, vi har varit tvåa, vi har vunnit cupen, men SM-guld? Nej, inte i Kalmar. Det var först de sista veckorna, när vi slog Gefle hemma med 3-1 och bara hade två matcher kvar som jag kände för första gången att “fan, vi kan ta guld”.

Varför vann ni då?
- Vi har varit konsekventa i allt vi gjort. Tagit motståndarna på allvar, oavsett om det är Ljungskile eller Feyenoord. Varken över- eller undervärderat. Det är så man vinner ligor. Inte genom att vara fantastisk i två matcher. Det är gruvarbetet som avgör, hur bra man är på att skyffla kol.

Men ni gjorde ändå 70 mål, 26 fler än Hammarby och faktiskt 4 mer än AIK och Djurgården gjorde tillsammans.
-Ja, det var kul! Hammarby klagar ju visserligen i år också, haha.

Hur skönt var det att ge stockholmarna fingret då?
-Nja, Expressen tog en guldbild där jag gör just det, men sanningen är att jag tyckte att det kändes fel och bad dem ta en ny. Vi hade ju redan vunnit, jag hade inget behov av att skrika “up yours motherfuckers” då liksom. Det tog flera veckor innan jag fick reda på att de kört den ändå i Stockholmsupplagan. Men det kan jag väl bjuda på, även om det inte var meningen.

Men det är ändå mycket hets mot “storstadsjävlarna”, eller hur? Trots att ni i år mest slogs mot ett lag från… Borås.
- Ja, det är ju så. Men det är ingrott i oss i Kalmar, vi jagar storstadsjävlar överallt. Elfsborg har ju Ishizaki vet du, och det är en stockholmsjävel! Så det är inte så svårt som du tror. Jag snackade faktiskt med göteborgarna på fotbollsgalan om att nu när vi och IFK dominerar svensk fotboll finns det ju ingen anledning att ha galan i Stockholm längre. Vi har visserligen ingen lokal i Kalmar för den, men vi får väl slå upp ett tält i så fall.

Tränare Nanne Bergstrand ska ha enat er i laget som en underdog mot resten av Sverige. Vem ska ni slåss mot nästa säsong?
- Ja, han är bra på det där. Men nu har han ju ändrat fokus på sin psykologiska krigföring, så nu snackar han bara om att vi är våra “egna” största fiender. Så nu är hela laget helt jävla paranoida istället.

Vad är det konstigaste han fått er att göra?
- Det är väl helheten av hans ledarskap. Men han har en grej där vi ligger på liggunderlag och lyssnar på panflöjtsmusik medan han sitter och läser “målbilder” för oss. Med sin entoniga jäkla röst, “spänn höger arm, och slappna av”. Hade någon filmat det hade det nog sett rätt roligt ut. Men han får oss att göra det, precis som att han fått oss att förstå att det är okej att må dåligt psykiskt även om man är fotbollsspelare. Det har betytt mycket.

Ja, ett sånt tillfälle måste väl ha varit när Ingelsten blev tillsammans med din före detta flickvän?
- Absolut. Hade jag fått höra om ett annat lag att lagkaptenens före detta tjej, mamman till hans barn, bor ihop med skyttekungen, då hade jag ju tänkt att det där är ju heeelt ohållbart! Det finns ju oskrivna regler i ett fotbollslag, och en del tyckte väl att det här var över gränsen. Men just där är ju Nanne bra, för han fick oss att fokusera. Han var tydlig mot mig från början: “Kan du inte sköta det här kan du inte vara lagkapten”. Jag köpte det. Det är ju klart att jag kanske inte tyckte att allt var så jättesnyggt skött, men samtidigt var det ju jag som lämnade Sophie, så hon och Ingelsten gjorde ju inte något fel som började träffas. Jag fick ju bita ihop. Hade det varit otrohet, då hade det ju inte funnits en chans i helvetet att vi spelade kvar i samma klubb sen. Men nu fick vi se till att det funkade, speciellt eftersom jag och Sophie har barn ihop.

Men det spekulerades en del …
- Ja, det var “Rydström nitade Ingelsten på träningen”, vilket jag självklart aldrig har gjort, och “Rydström gratulerar inte Ingelsten när han gör mål”. Men vad ska jag säga? Det hade ju blivit ett jobbigt år för mig om jag inte blev glad när han gjorde mål, för han gjorde ju mål hela jävla tiden! - Och frågar du Ingelsten tror jag att han säger att han har respekt för det jag uträttar på planen, och det är det viktigaste. Kolla på bilderna efter 2-2-målet mot Halmstad. Där syns det mer än någonsin att vi är en enhet som respekterar varandra i Kalmar FF, oavsett vad någon säger.

Du bojkottar landslaget. Trots att du aldrig blivit uttagen. Hur funkar det?
- Haha, det kan man ju undra. Jag gillar att diktera mina egna villkor. Hela grejen började lite skämtsamt ifjol inför Sverige-Danmark. Jag och Tobbe Carlsson skrev på bloggen att vi “tackat nej till landslaget” eftersom vi ville “satsa helt på klubblaget nu”.
Det bottnar i att Jesper Jansson (numera sportchef i Helsingborg) sa precis det i en intervju i slutet av sin karriär, trots att han inte ens blivit tillfrågad.

Om du blir uttagen då?
-Då bojkottar jag! Men Tobbe har ju faktiskt spelat under Lagerbäck! Pojklandslaget, 1990 eller -91. De var på ett hotell som hade enarmade banditer, och Tobbe är ju lite spelgalen, så när Lagerbäck skickade alla i säng klockan nio smög Tobbe ner och satt och drog i dem. Sen kände han en knackning på axeln och där stod en riktigt arg Lagerbäck. Tobbe blev aldrig mer uttagen efter det, så han känner nog att det ligger honom lite i fatet nu. Men jag? Jag tackar bara nej. Även om jag inte blir tillfrågad.

Hur ska Kalmar FF ta förlusten av Santin, Elm och Ingelsten?
- Det är jävligt tunga namn, och jag förstår att folk tvivlar, det gör vi också. Men det är bra att tvivla! Det håller en på tårna. Och vi har Nanne, och han har väl varit hemma hela vintern och läst 500 böcker om japansk filosofi som han kommer dragandes med efter nyår, så det blir nog spännande. Vi blir inte bara bättre fotbollsspelare under honom, vi blir bättre människor också. Men du kommer ju aldrig toppa det här!

Ska du inte sluta medan du är på topp?
- Absolut inte! Jag skrev ju på ett nytt tvåårskontrakt med tre omgångar kvar av säsongen. Folk frågar mig om jag är “mätt”, och det hade jag kanske varit om mitt enda mål hade varit ett SM-guld. Men det är ju inte därför jag spelar fotboll, det är ju för att det är så jäkla roligt att lira varenda dag. Det är en livsnödvändighet för mig. - Visst, det hade varit snyggt att sluta nu, men de får nog snarare slå ner mig och bära ut mig från planen om många, många år. Det blir ett ovärdigt slut, men jag ska musta ut så mycket jag kan ur det här, haha.

Elitserien har inför den här säsongen tappat topp-3 i poängligan, tre av topp-4 i utvisningsligan och två av seriens bästa målvakter till Ryssland och NHL. Är svensk hockey i kris?

Du har sagt att om svensk hockey inte förändras så kommer snart Troja spela i elitserien inför 1500 personer. Är det så allvarligt?
- Ja, jag tror det, på sikt. Om ni i media redan nu tycker att det är allvarligt att tappa 15 toppspelare från Sverige om året, vad händer då när vi tappar 40-50? Jag tror inte 7 000 pers sitter i en ishall i Karlstad om några år och tittar på Färjestad om vi inte har några bra spelare, när Ryssland kanske samtidigt sänder 100 timmar TV i veckan. Vi måste agera idag.

Var spelar FBK, LHC, HV och Frölunda om fem år? Ryssland?
- Svårt att säga. Jag har varit över och tittat på KHL, och de har enorma resurser. Men även om de säger redan nu att de vill ha in västeuropeiska lag så är det en bit kvar till dess. Men låt mig säga så här: om inte Färjestad spelar i en nordisk eller europeisk konstellation om fem år så är vi långt ifrån den europeiska hockeykartan då. Elitserien i sin nuvarande form finns garanterat inte kvar. Namnet kanske, men inte nivån på innehållet. Men det ska inte skrämma oss. Tvärtom, det ska sporra oss att bli bättre!

Så ni giriga toppklubbar kommer svika elitserien och springa dit pengarna finns?
- Men vi springer ju inte efter pengar, vi springer efter kvalitet! Jag hoppas att alla hockeyfans förstår att man inte ALLTID bara pratar för sitt eget lag. Var realistisk nu, och titta på NHL. Enda anledningen till att det inte tar över folks hockeyintresse helt är tidszonerna. Hade de spelat direktsänt i svensk TV 19.00 varje kväll hade vi kunnat spika igen våra arenor för längesen. Vi konkurrerar eftersom publiken fortfarande kan se bra hockey live runt hörnet en vanlig torsdagskväll, och så vill vi att det ska fortsätta. Kanske blir det en nordisk liga, kanske en europeisk, men vi vill vara med där det spelas bäst hockey. Det är klart att jag förstår kritiken, men vi måste göra ett val - ska vi vara ett land där alla får vara med och ingen ska springa snabbare än någon annan? Då kommer vi hamna långt bakom inte bara NHL och KHL, utan även länder som Schweiz och Tyskland. Titta på handbollen, du kan ta båten över till Kiel och se halva svenska landslaget spela. Vill vi ha det så med hockeyn? För det handlar ju inte bara om att de bästa spelarna försvinner nu. Jag menar, om en spelare som Kenneth Bergqvist (tidigare Mora) kan få ett lukrativt kontrakt i Ryssland, då förstår du ju hur många som kan få det.

Fansen då? Kommer vi ens ha råd att stå på läktaren om några år?
- Absolut! Om vi höjde biljettpriserna med tio procent så hade det inte köpt hit varken Mårtensson eller Weinhandl ändå. Nej, tillväxten ska komma genom större sponsorer och en större liga, inte genom att Kalle på ståplats ska betala 500 spänn för en ståplatsbiljett. Jag vet ju från min tid i Calgary vad som händer när biljetterna blir för dyra, och publiksnittet sjunker från 20 000 till 12 000 på en säsong. För mig består sporten av fansen, de är skitviktiga, och de ska inte betala för tillväxten! Vi ska snarare ta till oss dem mer. Annars blir det som trav, inget folk på läktarna utan bara en massa tippare framför tv-apparaterna.

Dagen innan UFC 86 ska äga rum är det full aktivitet runt den åttakantiga buren på Mandalay Bay. Fighters, tv-killar, snickare, ljussättare – alla vet rutinerna för att göra galan till en succé. Mitt i hopen står en kille i 40-årsåldern i slitna jeans och t-shirt. Han har kraftiga armar och axlar, rakad skalle och en knäckt näsa. Dana White skulle kunna ha varit en av dem som ska gå in i buren om ett par timmar. I stället är han vd för Zuffa Ultimate Fighting Championship.

– Fan, jag älskar det här. Stämningen är helt fantastisk varje gång och det är bara invägning vi pratar om. Morgondagen kommer att bli så jävla grym. Jag har världens bästa jobb. Tänk dig själv, du är fight fan och så får du chansen att sitta och matcha ihop dina drömfighter. Forrest mot Rampage, George St. Pierre mot BJ Penn. Hur kan man inte älska det här?
Det är sju år sedan Dana White började sitt nya liv som delägare och vd för Zuffa efter att ha försörjt sig som dörrvakt, hotellreceptionist, personlig tränare och boxningsmanager, och tvingats fly stan efter att ha blivit hotad av den irländska maffian.  Men fortfarande bär han bara kostymer i undantagsfall och strör ordet ”fuck” omkring sig så fort han får en chans.
– Jag är arbetsnarkoman och jobbar fan hela tiden. Det är helt jävla sjukt. Jag kan inte sova på nätterna för jag tänker på jobbet. Jävligt patetiskt egentligen, säger han och skrattar.
För Dana White handlar allting om jobbet. Jag frågar om han är lika hård som han ger sken av.
– Jag vet inte. Hur fan ska jag svara på den frågan egentligen. Fråga han där borta (J.D. Hernandez, UFC:s kontaktperson för Latinamerika). J.D., hur är jag som person?
J.D. skrattar och gör tummen upp. ”He’s the man!” Dana garvar lite generat.
– Kan du inte skita i de där frågorna så pratar vi om UFC istället? Det är fan så mycket roligare. Jag är rätt ointressant egentligen.

Okej, vad är tjusningen med Mixed Martial Arts (MMA)?
– Jag var ett stenhårt boxningsfan tidigare, men när jag upptäckte jiujitsu och MMA var det som att ta det blå pillret i Matrix. Det öppnade mina ögon. MMA är den överlägset mest spännande sporten i världen och då menar jag alltså inte bara kampsporter utan sport över huvudtaget.

Motståndarna hävdar ju att det inte är en sport utan våld?
– Så ser inte jag på det. Ta ett exempel. Här i USA har vi NFL. Vi har Superbowl som är hur stort som helst. I Sverige bryr ni er inte ett skit om det. Men ni gillar MMA, eller hur? Det beror på att det spelar ingen roll om ni är svenskar eller inte, ni är människor. Det är i vårt DNA. Om vi tar ett rum med fyra hörn och man spelar fotboll i ena hörnet, tennis i det andra, basket i det tredje och det är ett slagsmål i det fjärde. Var kommer folk att stå och titta?
Just nu jobbar Dana med att försöka sprida sitt varumärke UFC till resten av världen.
– Vi ska finnas i hela världen, det är min målsättning. Jag vill visa att de som slåss i UFC är hårt arbetande atleter precis som inom alla andra sporter. På sikt kämpar vi för att det ska bli en olympisk sport, precis som brottning och boxning. Det hade varit riktigt coolt.
Och talanger finns det gott om, menar Dana.
– Första gången jag var i Europa fanns det nästan inga talanger någonstans. Nu tio år senare finns det tusentals lovande fighters. Ta bara Cro Cop, Bisping och så vidare. Det är jävligt spännande. Hälsa alla svenskar att vi kommer att komma till Sverige i framtiden också.
Förra året köpte Zuffa Inc upp den största konkurrenten, den japanska organisationen PRIDE, för att få fotfäste där. – De hade bra fighters, men fel mentalitetet. För oss är killarna som går in i buren atleter medan de i Japan var mer intresserade av att sätta ihop freakshower. Ta till exempel en kille som Sakuraba. Hade vi fått tag på honom hade han varit den största genom tiderna. I stället har man ställt honom mot mycket större killar som fått slå honom sönder och samman. Vad fan handlar det om? För oss är det sport, ingenting annat.

K1 då?
– K1 är ett coolt namn på kickboxning, men det suger ordentligt.Det var 80-talets sport, men idag är det för fan ingenting. Det är ju helt värdelöst och kommer aldrig att ha samma tjusning som MMA har. I MMA har man ju lagt samman alltihop, i K1 står de ju bara upp och nöter på varandra.
De stora nävarna viftar upprört i luften. Herr White har ett synnerligen hett temperament vilket bland annat visat sig flera gånger under realityserien The Ultimate Fighter, där fighters som misskött sig sparkats ut efter ordentliga utskällningar. Jag passar på att fråga om konflikten med Tito Ortiz, före detta lätt tungviktsmästare i UFC.
– Han är en jävla fitta som snackar en massa skit. Han har ju sagt att han ska ge mig stryk så jag gav honom chansen att göra det i tv-sändning, men han backade ur. Jag tror inte att han vill slåss egentligen.

Finns det någon fighter du tycker bättre om?
– Det är väl inte någon hemlighet att Chuck (”The Iceman” Liddell, före detta lätt tungviktsmästare i UFC) är en av mina bästa vänner. Vi tränar ihop ibland, han är en toppenkille. Riktigt rolig.

Vilken är din favoritfight genom tiderna?
– Det måste vara när Matt Hughes mötte Frank Trigg andra gången. I den första fighten hade Matt strypt ut Trigg i första ronden med en rear naked choke. Inför den andra matchen ringde jag Matt och frågade om han ville ta den. Han var inte glad: ”Jag gör det, men det suger verkligen. För mig är det en lose-lose-situation eftersom jag antingen förlorar eller så kan jag aldrig slå honom mer imponerande än jag gjorde sist.” I den andra matchen råkade Trigg sparka Hughes i pungen när domaren inte såg. Matt fick storspö, men lyckades få upp Trigg, sprang över buren och slammade honom. 16 000 personer ställde sig upp och skrek när Matt sedan lyckades få in en rear naked choke. Igen. Fan, vilken jävla bra match det var.
Leendet går från öra till öra när Dana snackar fighting. Den stora frågan är väl bara varför en sådan kampsportsälskare aldrig själv satsat på det.
– Jag är fan för gammal nu i alla fall. När jag var yngre så boxades jag mycket och brydde mig väl inte så jävla mycket om huruvida jag skulle ta en titel eller inte, jag gillade mest att fightas. Så jag tränade som en galning hela tiden. En dag gick jag in på gymmet och såg en lokal boxare som skuggboxades lite. Han var kanske i 35-årsåldern, men redan ett totalt vrak. Det skrämde mig. Jag ville verkligen inte sluta som han och när du börjar tänka så är du slut som fighter, då är du bara en kille som försöker att vinna. Det är så det funkar, antingen har du det eller så har du det inte. Och jag hade det helt enkelt inte. Men det hade ju en positiv sida för mig på ett affärsmässigt plan. Jag kan direkt se vilka de riktiga hårdingarna är. Det är något särskilt med dem, de är inte som resten av oss.

Vad tyckte du om Sveriges EM?
– Det stora misstaget var givetvis den totala underskattningen av Ryssland. Jag snackade med många av spelarna innan och de lät inte så bekymrade, många visste knappt vilka spelare de skulle möta. Men å andra sidan hade inte vi journalister heller koll på ryssarna. Vår rapportering byggde mycket på vad de ryska journalisterna sa om laget, och de trodde inte ett skit på kvartsfinal. Sen är ryssar ganska pessimistiska människor, men det tänkte tyvärr inte vi på.

Men Erik Niva och Simon Bank skrev ju massor om Arsjavin när Zenit vann UEFA-cupen?
– Jo, visst, det gjorde de säkert. Men det gör de ju alltid. De lyckas ju alltid hitta någon konstig jävel som ingen annan har hört talas om.

Hur hårt krökade ni under turneringen?
– Det var nog värre förr. Nu har det ju blivit en sån jävla professionalisering av sportjournalistiken. På 70-talet kunde de ju lämna en text vid sextiden på kvällen och sen dra direkt ut på krogen. Nu jobbar vi till ett- två varje natt. Men vi har en tradition på Sportbladet att köra ett race kvällen innan Sverige-matcherna i alla fall.

Det ligger ett klipp på din blogg där du skäller ut Erik Niva medan ni spelar gris…
– Fast då hade jag bara druckit två öl! Även om det kanske var lite si och så med min bollbehandling.

Hur ser du på kritiken om Sportbladets ”skvallerjournalistik”?
– Säg så här: dyker det upp foton av Ronaldo där han sitter och röker på en båt och ser rätt fet ut, tre veckor innan Serie A-premiären, då tycker jag att det är en relevant nyhet. Går du tillbaka en vecka hittar du max tre-fyra artiklar av den här typen, men ändå är vi tydligen en ”skvallertidning”? Ja. Som bara vill sälja lösnummer… – Du kan ju inte prenumerera på Aftonbladet, så lösnummer är liksom vår primära affärsidé sen ungefär 150 år tillbaka. Sen tror folk att jag skriver negativa artiklar om landslaget för att sälja ”lösnummer”. Men såna artiklar säljer inte, det som säljer bra är när ett lag vinner! Hade jag velat vara kommersiell hade jag kört korsord på löpet, ”Zlatans bästa korsord” hade sålt som fan. Snacka om EM, det är genomkommersiellt. Säljer jättebra! Synd bara att det inte är Sportbladet som har startat EM liksom. Zlatan bojkottar fortfarande Sportbladet. Vad är egentligen grejen? – Givetvis flera saker, men i grunden den där fejkade kontaktannonsen jag gjorde för fem år sen. Vilket är helt obegripligt, för det var en liten jäkla ruta, rakt igenom ironiskt skriven. Men det var väl tydligen ett slag mot hans manlighet, här ska ingen jävla journalist komma och hjälpa honom att hitta tjejer liksom. Visst, med facit i hand var det skapligt onödigt av mig. Men jag kunde ju inte gärna räkna ut att han skulle bli så in i helvete arg över det så att han fem år senare fortfarande tycker att just det är det värsta journalistiska övertrampet någonsin.

Vem borde bli ny landslagskapten?
– Givetvis Zlatan.

För då måste han börja prata med Sportbladet igen?
– Haha, exakt! Och det är väl just det som kommer göra att han inte vill. Så det blir nog Linderoth. En som faktiskt hade blivit en bra kapten är Kim Källström, men med hans och Lagerbäcks relation så blir det nog omöjligt.

Bortsett från dig och Zlatan verkar journalister och spelare idag mest vilja vara kompisar.
– Det beror nog på hur man är som person. Gillar man att synas ihop med stora spelare, som till exempel Patrik Ekwall verkar göra, då är det väl en statusgrej. Och det finns ju folk även på morgontidningarna som kan säga ”idag fick jag beröm av en spelare!” Och tja, det är nog inte automatiskt positivt att en spelare gillade det du skrev, eller hur? Såvida det inte är någon du har sågat som kommer och säger att ”fan, du hade rätt, jag var dålig”. Men det händer ju inte så ofta.

Du är inte blyg för att såga kollegor, till exempel Olof Lundh på TV4 med ”han var bra tills hans arbetsmetoder avslöjades”.
– Det var i samband med skattehärvan kring spelaragenten Kent Carlzon, när Lundh var på Expressen. Det kom ju fram att Lundh tagit emot svarta pengar från Carlzon. Tittar man sen på det som Lundh skrev om Carlzons spelare ser man att han alltid höjde dem till skyarna, och samtidigt fick han själv ofta reda på heta fotbollsnyheter först av alla journalister. Du kan nog räkna ut resten själv. När IFK Göteborg-härvan uppdagades angrep Lundh ekobrottsmyndigheten med en massa låga grejer, men det visade sig ju för fan att IFK var en avancerad penningtvätt! Carlzon fick två års fängelse. Lundh blev avstängd från Expressen men fick jobb på TV4 istället. Men det var ingen olyckshändelse det där, utan ett utstuderat svineri.

Du får en del skit i kommentarfältet på din blogg. Hur ofta kommer folk fram och käftar med dig på krogen?
– (Pekar på ett smalt ärr i pannan.) Det här var en jävel som drog en flaska i skallen på mig för några månader sen.

För ett tjafs eller för att du var Robert Laul?
– För att jag var Robert Laul, typ. Men han var väl inte helt normal i huvudet. Och sånt händer ju inte direkt varje helg, de flesta som kommer fram är faktiskt väldigt trevliga.