Det är december i Stockholm när basist Mats “Stam” Johansson och trummis
Mats “Dojan” Hansson sitter ner med Moore, bärandes pÃ¥ alla fysiska kännetecken av en bakfylla i världsklass. Bakom sig har de ett 2008 med nytt skivbolag, ny gitarrist, tvÃ¥ album (”Latest version of the truth” och samlingsalbumet “Lowlife Highlights”), en live-dvd och ännu en promilledränkt turné.
David Johannesson, nya gitarristen, presenteras pÃ¥ er hemsida med motiveringen “… because he shares our passion for intoxicating liquids”.
- Ja, David tål en hel del sprit så det funkar bra, garvar Stam.
Hade ni Hellacopters-”Strängen” pÃ¥ audition?
- Nej. Han var intresserad men backade ur. Och man mÃ¥ste ändÃ¥ Ã¥ka pÃ¥ turné med varandra för att veta om det funkar. David var med i Tyskland och kändes klockren frÃ¥n början, svarar Stam och öppnar en burk Fanta med vätskebristens trötta blick. “HÃ¥rt igÃ¥r?”, undrar jag.
- Nja, inte mer än vanligt. Men det blev en sjuttiofemma Minttu tror jag. Och lite Jack Daniels. Vi är ju sponsrade av dem, så det finns liksom alltid flaskor i närheten.
Ralf lär ha gÃ¥tt upp tio kilo mÃ¥naderna efter sponsordealen …
- Haha, Ralf gick upp tio kilo för att han var bakis och åt hela tiden!
  Sångare Ralf Gyllenhammar protesterar, givetvis, när jag senare pratar med honom.
- SEX kilo var det, rättar han surt. Men sen började jag dricka det rent. Det är läsken som ställer till det vet du. Man ska inte dricka läsk.
Hur mycket dricker du egentligen?
- Ja, hur mycket dricker du själv? Du är för helvete journalist, ni dricker som as hela högen!
“Ã…h, det är sÃ¥ jobbigt nu för jag är bakis och det är deadline pÃ¥ mÃ¥ndag …”, hur mÃ¥nga gÃ¥nger har jag inte hört det? En annan kan ju knappt dricka innan ett gigg för dÃ¥ tappar man rösten. Journalister är den törstigaste yrkeskÃ¥ren av alla! Jag hoppas att du skriver ner det här!
Det gör jag …
- Och jag ska se det i tryck också!
Kan vi prata lite om er nya gitarrist?
- Vad är det med honom?
Hur funkar det?
- Bra! Så otroligt jävla tråkigt svar, men vad ska jag säga? Det är en så korkad fråga. Det ser du väl på våra konserter att det går bra?
Vad var kriterierna för att bli anställd?
- Det var högre prio att vi gillade honom som person än att han var en gitarrgud, så kan jag säga. Det finns massor av bra gitarrister, men inget riff är så bra att jag tar in nån jävel som sitter och dricker te hela dagarna och skäller på mig för att jag röker i logen. Jag ville ha nån jag trivdes med och som var hyfsad på gitarr. Det var kriterierna.
Varför hoppade Hannes Hansson av?
- Prioriteringar. Han ville fortsätta ha det här pÃ¥ hobbynivÃ¥, spela fredag-lördag. Vi ville gÃ¥ vidare. Och, tja, det var ju inte sÃ¥ jäkla roligt för oss andra att ha med nÃ¥n som drog skiten bakÃ¥t när vi ville framÃ¥t. Sista plattan var han väl i studion i tvÃ¥ timmar ungefär, sa “ja, det här lÃ¥ter väl bra” typ, och sen gick han.
Du har beskrivit tiden mellan Hannes avhopp och David som “kaos”.
- Ja, för skit rinner ju neråt. Man kan inte lära skit att rinna uppåt. Vi mådde dåligt och det spred sig i hela organisationen. Plötsligt stod våra anställda på ett gigg och hittade inte gitarrsladdarna liksom.
  Borta på fryshuset är Stam inne på sin tredje läsk.
- Vi andra sa upp oss från våra vanliga jobb och blev heltidsmusiker i somras. Det ville inte Hannes. Så enkelt är det. Vi är inte ovänner på något sätt. När vi lirade i Göteborg igår så var han inne i logen och snackade.
Ni har sagt att “Latest version …” kändes som sista skivan även för er andra när ni spelade in den.
Stam: Ja, vi bytte bolag frÃ¥n EMI till Regain Records och det kändes som att “händer det inget nu sÃ¥ lägger vi ner”, ungefär. Men sen gick allting sÃ¥ jävla bra, vi börjar fÃ¥ stora gigg i USA och verkligen se potential där.
  Dojan förklarar hur EMI kontrollerade “varenda detaljjävel”. LÃ¥tordning, lÃ¥tval, producent, skivomslag. PÃ¥ “Powerhouse” (2005) lades mer tid pÃ¥ singellÃ¥ten än pÃ¥ alla de andra tillsammans.
- Då vart man fan på lipen alltså, suckar Dojan.
Inför “Latest Version …” gick sÃ¥ Mustasch till Regain Records, som i gengäld enligt Stam “inte ens ville höra en jävla demo”.
- De frÃ¥gade “har ni lagt till synthar?”, och vi bara “eh, nää …”, och dÃ¥ var det “okej, här är pengarna” typ.
  Ralf pÃ¥pekar fem gÃ¥nger att han inte orkar prata om “de förbannade skivbolagen”. Till slut tröttnar han och utbrister ändÃ¥:
- Fan! Hela USA-lanseringen skulle ju ha hänt för fem Ã¥r sen! Men dÃ¥ satt nÃ¥n pÃ¥ EMI och sa “näää, USA kommer inte förstååå Mustasch! Vi ska lansera HÃ…KAN HELLSTRÖM och THE PLAN istället!” En massa jävlar som sjunger falskt! Det gick ju rakt Ã¥t helsike, samtidigt som de vägrade lansera oss nÃ¥gon annanstans än i Tyskland. Ett tag brÃ¥kade vi sÃ¥ mycket att de hotade med att inte släppa skivan. Till slut fick jag nog och ringde upp deras A&R och sa “tror ni att ni skrämmer mig eller? Släpper ni inte skivan sÃ¥ kommer jag upp pÃ¥ ert jävla kontor och slÃ¥r huvudet av dig!” Ska man behöva hota folk man jobbar med? De är sÃ¥ ofattbart korkade.
Ta bara en sÃ¥n sak som nedladdningen. Om du säljer bilar eller kylskÃ¥p eller vad som helst, och det inte gÃ¥r bra, sÃ¥ sänker man ju priset! Men nej, nej, dÃ¥ HÖJER skivbolagen priset istället. “För dÃ¥ känns skivan mer exklusiv!” PÃ¥ riktigt! Exakt hur dum i huvudet mÃ¥ste man vara för att komma till den slutsatsen?
  På Fryshuset sammanfattar Dojan EMI-tiden.
- Det var gräl hela jävla tiden. Så det var nästan ovant att göra en hel skiva utan bråk när vi bytte bolag. Stam nickar nöjt.
- Så vann vi en Grammis också!
  Jag Ã¥terger det för Ralf. Han fastnar vid ordet “Grammis” och humöret gÃ¥r upp snabbare än en gravid kvinna.
- Hahaha! Vet du att Dojan vägrade gÃ¥ pÃ¥ galan när vi vann? Första gÃ¥ngen vi var nominerade sÃ¥ blev han ju utslängd för att han var för full. Vi förklarade att han var nominerad, men dÃ¥ började han skrika och svära Ã¥t vakterna, sÃ¥ han Ã¥kte ut ändÃ¥. I Ã¥r satt vi med i juryn, men Dojan vägrade rösta. Han “tänker inte ha ett dugg med de där vidriga människorna att göra”, säger han. David brukar säga att det finns bara tvÃ¥ rockstjärnor i det här landet: Yngwie Malmsteen och Dojan. Han kan glida in i logen, aspackad, klädd i en rysk pälsmössa med CCCP-märke, en alldeles för stor kavaj, tio Ã¥r gamla jeans som hänger pÃ¥ trekvart, nÃ¥n tröja som han har snott frÃ¥n förbandets merchandisedisk och ett par rosa sammetsleopardloafers. Och det kvittar vad vi eller bolaget eller arrangören har bestämt, känner inte Dojan för det sÃ¥ skiter han i det. DÃ¥ gÃ¥r han och hans jävla rosa leopardloafers och blir svinfulla istället. Ibland, när han gÃ¥r för lÃ¥ngt med spriten, fÃ¥r vi sätta honom pÃ¥ att bara dricka öl och vin. Men dÃ¥ säger att han ska gÃ¥ pÃ¥ toaletten, och efter en timme hittar vi honom i andra änden av baren svepandes Sambuca. Den jävla apan. Jag kan aldrig bli sÃ¥ mycket rockstjärna, jag är alldeles för strukturerad.
Men du gör också en del dumheter på fyllan va?
- Haha, det händer. En gÃ¥ng när jag var packad förklarade jag för Yngwie Malmsteen att alla hans sÃ¥ngare var skitdÃ¥liga, och att om han ville ha en riktig sÃ¥ngare nÃ¥gon gÃ¥ng sÃ¥ kunde han ringa mig. Jag snackade dessutom engelska med honom, haha. “All your singers are CRAP!”. Han bara vände sig om och gick, men jag trodde faktiskt att han skulle nita mig. Fattar du vad roligt det hade varit? Om Yngwie hade börjat slÃ¥ss med Mustaschs sÃ¥ngare pÃ¥ stora scenen pÃ¥ Sweden Rock-festivalen, vilken grej …
På Fryshuset pratar jag med Stam och Dojan om gången då de efterfestade så hårt med Hellacopters på en festival i Finland att Hellacopters missade sitt plan till nästa spelning och försenade hela sin turné. Jag frågar Stam vad
som är det dummaste Mustasch själva har ställt till med på fyllan.
- Hällt ut vin i sängen man ska sova i, säger han blixtsnabbt.
- Det gjorde jag igÃ¥r. Det var väldigt dumt. Och, förresten, när vi höll pÃ¥ att bli utslängda frÃ¥n Motörhead-turnén efter tvÃ¥ dagar! Det var ocksÃ¥ ganska dumt …
Jag får be Ralf utveckla.
  - Äh, alltsÃ¥, vi blev ju skitfulla de första dagarna. Mikkey Dee (trummis i Motörhead) tyckte att det var sÃ¥ kul att ha ett svenskt band med pÃ¥ turnén, sÃ¥ han skulle ju ha med oss upp pÃ¥ scenen och grejer. SÃ¥ vi satt där dyngraka bredvid hans trumset och gick runt och snubblade över Motörheads grejer. Och efter ett tag ruttnade resten av bandet pÃ¥ det, sÃ¥ Lemmy (sÃ¥ngare) skrek “fÃ¥r jag höra ett jävla ord svenska till sÃ¥ Ã¥ker de jävlarna hem!” SÃ¥ dÃ¥ fick vi lugna ner oss.
Frågan om det är sant att Lemmy trodde att bandet var gay får Stam att garva högt.
- Första gÃ¥ngen jag träffade Lemmy sÃ¥ var jag ju svinnervös, sÃ¥ vi skakade hand och jag rÃ¥kade säga “I’m Mats, I’m with the bass player”. Det var ju skitkul, första gÃ¥ngen man pratar med Lemmy …
Mikkey Dee dyker upp backstage på er live-DVD.
- Ja, han brukar komma förbi när vi spelar i Göteborg. Oftast full. PÃ¥ dvd:n var han förresten väldigt full, haha. Sen mÃ¥ste ju Ralf jävlas ocksÃ¥, sÃ¥ han sa i micken “ikväll är världens näst bästa trummis Mikkey Dee i publiken! Men den bästa sitter här bakom mig …”. Det retade Mikkey lite, hahaha.
Strax efter Mikkey skriker nÃ¥gon “en minut till scen”, och dÃ¥ är tre fjärdedelar av bandet borta …
Stam: Ja, men vi är ju inte Madonna. Vi behöver fan inte be en gemensam bön innan vi går på.
Dojan: I UmeÃ¥ satt vi i logen och snackade och drack öl när jag hörde musik frÃ¥n scenen och tänkte “det här känner jag igen …”, det tog en stund innan vi tittade pÃ¥ varandra och insÃ¥g att “shit, det är för fan vÃ¥rt intro!” DÃ¥ blev det lite stressigt, haha.
Stam: Men annars… man blir ju inte direkt nervös längre. Det är kanske värre för Ralf som ska sjunga och hÃ¥lla igÃ¥ng publiken och sÃ¥, men jag ska för fan bara spela bas. Det har jag gjort i 25 Ã¥r. Det är inte speciellt svÃ¥rt.
Är det sant att ni kom pÃ¥ bandnamnet Mustasch pÃ¥ fyllan när …
Stam: … vi satt pÃ¥ golvet bland en massa vinylomslag? Ja, det var Hannes som kom pÃ¥ det, för att alla vÃ¥ra favoritmusiker hade mustasch. Freddy Mercury (Queen), Tony Iommi (Black Sabbath), Jon Lord (Deep Purple) … först lät det ju sÃ¥ jäkla dumt sÃ¥ man fattade ingenting. Men sen växte det pÃ¥ oss.
Ni har sagt “ladda ner skivan, köp den om ni gillar den”.
Stam: Ja? Vi tjänar ju mer på konserterna. Har du dåligt med pengar är det bättre för oss att du laddar ner skivan och går på konserten istället.
  Några dagar senare avslutar jag intervjun över telefon med Ralf, och frågar hur länge Mustasch kommer palla köra på.
  - USA-satsningen kommer ta tre Ã¥r tills vi kan Ã¥ka själva och fÃ¥ bra gager. Sen har vi nÃ¥gra Ã¥r till med bra pengar, men sen fÃ¥r vi lägga av. Vi kan fan inte bli som Rolling Stones! Eller som Georg Philipp Telemann …
Vem?
- Du vet vem Johann Sebastian Bach är va? Exakt. Men grejen är att på 1700-talet var Telemann stjärnan. Bach var bara en hyfsad kyrkomusiker från Leipzig, men han gjorde något som höll! Det är vad det handlar om. Om 150 år spelar folk Mustasch-plattor och har ingen jävla aning om vilka Mötley Crüe var. Det är mitt mål med min musik.
