Enligt myten kommer tredje världskriget att utplåna allt liv på jorden – med undantag av kackerlackorna och Primal Scream. Vi tog ett snack med basisten Mani från de seglivade skotska rockarna.
På nya albumet Beautiful Future har ni plötsligt gått och blivit ett dansant popband. Vad hände?
– Primal Scream står aldrig still. På förra plattan sökte vi oss tillbaka till retrorocken, och dessförinnan var vi mörka och politiska. Därför kände vi att det var dags att starta partyt igen. Så vi drog till Sverige och jobbade med Björn (Yttling, från bandet Peter, Björn & John).
Du har varit med i Primal Scream sen 1996. Vad är den största skillnaden mellan då och nu?
– Då var vi mentala motherfuckers och party animals. Idag är vi mentala motherfuckers och party animals – med barn och fruar, haha.
I Sverige pratar vi fortfarande om hur ni värmde upp heroin i en mikrougn innan er spelning på Hultsfredsfestvalen. Och sommaren därpå lärde ni känna den svenska ravekommissionen när de grep två av er för droginnehav.
– Haha, jag minns inget av det. Men jag kommer ihåg hur vi alla kollapsade mitt under en viktig middag med vårt amerikanska skivbolag eftersom heroinet vi tog mellan rätterna var så starkt. Såna misstag gör vi inte längre, det överlåter vi till Pete Doherty.
Vad tycker du om Pete Doherty?
– Pete ser sig själv som odödlig och ovanför alla lagar – precis som vi gjorde när vi var unga och naiva. Jag antar att det är en period alla måste gå igenom. Men jag hoppas att Pete fixar det, för Babyshambles är ett grymt band.
För ett par år sen gjorde ni en duett med Petes gamla brud Kate Moss. Det måste ha varit en musikalisk höjdpunkt i er karriär.
– Vi har känt Kate i många år, långt innan hon blev en tabloidföljetong. Vi tyckte det var en cool grej att göra en låt med nån från modevärlden. Jag menar, mode och rockmusik har ju alltid gått hand i hand. Men så här i efterhand kan vi konstatera att det inte blev helt lyckat.
Stämmer det att ni varit nära att jobba med Kylie?
– Nja, hon hörde av sig ett par gånger på 90-talet och bad oss att skriva låtar åt henne. Tyvärr var vi alltid för uppfuckade för att ens kunna skriva låtar åt oss själva. Sen gjorde vi misstaget att erbjuda henne droger när hon hälsade på oss i logen efter en spelning. Hon tackade förfärat nej.
Primal Scream är lika seglivade som Keith Richards och kackerlackor. Men när ni slutligen lägger er ner och dör, hur vill ni då bli ihågkomna?
– Som det orädda bandet som alltid gick nya vägar. Och som under tre decennier var en ostoppbar trupp. Det är typ vi och Stones som orkat hålla på så länge. Men medan Stones numera bara är seriefigurer är vi fortfarande på riktigt.
